Framgång!
I fredags fyllde jag 22 år, firade med mamma, bror och fina vänner! Lördagen spenderades hemma hos pappa med tårta, fotboll och pizza.
Min mammas kille har en 65kg tung rottis som brukar följa med och då blir det en hel del trixande så att inte Callie tar sig en tugga av honom ;)
Testade något nytt i helgen, satte upp en barngrind i dörren till mitt rum och hängde upp en filt ifrån övre delen av dörren ifall Callie skulle få för sig att hoppa över. När vi kom hem på kvällen ifrån pappa så fick de bli varse om varandra genom att de fick godis på var sin sida av grinden. Callie har jättesvårt för direkt ögonkontakt med hundar så detta var en väldigt bra övning eftersom de satt vända mot varandra.
Vi gick även en kvällsrunda ihop och jag och Callie gick ut sist. De väntade på gräsmattan på framsidan och Callie brukar vara väldigt känslig eftersom hon ser det som hennes gräsmatta, men hon tittade bara och sedan kunde vi lugnt gå vidare. INTE ETT ENDA UTFALL, på hela rundan!
Ådi som rottisen heter är trots sin unga ålder (2 år) och att han är okastrerad, är så himla lugn och om Callie blir pressad så kan hon morra åt honom och han ger henne genast mer utrymme. Hon kan göra sina utfall och han reagerar inte ens, så han är perfekt att träna med och även om Callie inte är stormförtjust i honom så verkar de ha en förståelse för varandra. De låter varandra vara ifred helt enkelt!
Så är otroligt stolt över min tjej och det kan bara gå uppåt nu!
Min älskade tjej!
11/6
Det har hänt en hel del sedan jag var inne och skrev sist. Vår träning har gått framåt. Idag så kan vi passera hundar genom att gå över till andra sidan vägen. Om det är en väg med två gångbanor vill säga. Hon låser sig gärna och blåser upp sig, men det är ett stort steg i rätt riktning för hur det såg ut i höstas.
Att pendla 14 mil varje dag under ett år har tärt mycket på mig så tyvärr har träningen stått ganska stilla.
Just nu befinner mig jag och Callie i Örebro. Jag jobbar och Callie spenderar sina dagar hos sin nya dagmatte. Trots Callies minst sagt speciella bakgrund så trodde jag det skulle vara svårt, men det har gått över förväntan! Hon får aktiv stimulering hela dagarna och på kvällarna kan vi bara hänga och mysa :)
Livet går upp och ned men vi mår bra och bloggen ska komma igång igen!
Callie har klarat övergången från landsbygdshund till storstadshund bra. Varje dag går vi till och från stan så hon får rejält med miljöträning dagligen!